Försurningens effekter

Utskriftsvänlig versionUtskriftsvänlig version

De försurande luftföroreningarna drabbar både oss människor och naturen.


       Foto: Netanette CC BY-NC

Sura vatten

Redan på 1950-talet upptäcktes att fisken försvann från sjöar och vattendrag i södra Skandinavien, men det var först på 1970-talet som omfattningen av sjöförsurningen började kartläggas mer systematiskt.

Utsläppen av svavel och kväveoxider var som störst i Europa runt 1980. Sedan dess har särskilt svavelutsläppen minskat kraftigt, vilket har lett till en viss återhämtning i sjöarna.

1990 var 17 procent av Sveriges sjöar försurade. 2010 beräknades andelen försurade sjöar större än en hektar i Sverige vara 10 procent, vilket motsvarar ungefär 10 000 sjöar. Sämst är tillståndet i landets sydvästra del (inkl. Blekinge och Örebro län) där nästan hälften av sjöarna är försurade. I mellersta och östra Sverige är andelen försurade sjöar cirka tio procent och i norra Sverige tre procent.

Skadorna av försurning i sjöar och vattendrag är omfattande i stora delar av Sverige och Norge, men förekommer också i andra områden, t.ex. i Storbritannien och Alperna.

 


       Foto: Daniel Sjöström CC BY-SA

Marken utarmas

Känsligheten för försurning är hög i områden där markens mineraler är svårvittrade.

När marken försuras utlakas viktiga näringsämnen, vilket kan försämra markens produktionsförmåga och på sikt innebära minskad tillväxt i våra skogar. Dessutom frigörs metaller, som kan skada såväl nedbrytarna i marken som fåglar och däggdjur högre upp i näringskedjorna, inklusive människan.

Andelen sur mark är fortfarande hög i stora delar av Sverige. I den sydvästra delen av Sverige finns mest försurad skogsmark. En orsak är att denna del av Sverige tar emot en stor del av det sura nedfallet som förs hit med vindarna från andra länder. Dessutom består marken här av svårvittrade bergarter och ett tunt jordtäcke, vilket medför att den har en dålig förmåga att neutralisera de sura föroreningarna.

Andelen skogsmark med hög eller mycket hög surhetsgrad är 50 procent i sydvästra Sverige, 30 procent i mellersta Sverige och 20 procent i Norrland.

Trots den kraftiga minskningen av det sura nedfallet syns enligt mätningarna ännu ingen förbättring i skogsmarken, utan tillståndet har varit relativt oförändrat i hela landet sedan 1990.

 

Vad tål naturen – kritisk belastning

De kritiska belastningsgränserna för försurande nedfall i Sverige överskreds 2010 i cirka sex procent av de känsliga ekosystemen, motsvarande 27 000 kvadratkilometer. Det är en påtaglig förbättring jämfört med 1980 och 1990, då må mer än hälften av de känsliga områdena var överbelastade.

 


  Foto: Bárbol CC BY-NC-SA

Växter och djur försvinner

Luftföroreningarna påverkar den biologiska mångfalden. Enskilda arters känslighet för luftföroreningar och försurning varierar. Till de känsligaste grupperna hör fiskar, lavar, mossor, vissa svampar och vattenlevande smådjur.

 

 

 


       Foto: Netanette CC BY-NC

Kulturarvet vittrar, byggnader förstörs

Korrosionen påskyndas starkt av svaveldioxid och kväveoxider. De omvandlas till starka syror och angriper såväl nya som gamla byggnader, broar, statyer, hällristningar m.m. Särskilt drabbade är föremål och konstruktioner av lättvittrade material, som t.ex. kalksten och sandsten. Även ouppgrävt material av ben, järn och brons skadas allvarligt när marken försuras.

 


Andra problem

De föroreningar som orsakar försurning medverkar också till flera andra miljöproblem: som övergödning, marknära ozon och klimatförändringar.

  • Övergödning. Nedfallet av kväve innebär ett tillskott av näring till många miljöer som normalt är kvävefattiga, t.ex. hedar och högmossar, med biologisk utarmning som följd. Nedfallet av kväve är också ett problem i havet, där det orsakar algblomning och bottendöd.
  • Marknära ozon. Bildas i lufthavet av kväveoxider och flyktiga kolväten, under inverkan av solljus. Ozon är en giftig gas, som orsakar skador på människor, jordbruksgrödor, skogsträd och vissa material. Skadligt höga halter förekommer regelbundet över hela Europa.
  • Klimatförändringar. Nästan allt svavel och en stor del av kväveoxiderna som släpps ut till luften kommer från förbränning av fossila bränslen som kol, olja och naturgas. Denna förbränning ligger också bakom det mesta av utsläppen av den viktigaste klimatpåverkande gasen, koldioxid.

 

Läs mer:

- Bara naturlig försurning (Miljömålsportalen)

- Försurning Bottenviken (Vattenmyndigheterna)

- Försurning Bottenhavet (Vattenmyndigheterna)

- Försurning Norra Östersjön (Vattenmyndigheterna)

- Försurning Södra Östersjön (Vattenmyndigheterna)

- Försurning Västerhavet (Vattenmyndigheterna)

- Kalkning (Havs- och vattenmyndighten)

- Bara naturlig försurning (Miljömålsportalen)

- Kalkning (Havs- och vattenmyndighten)