Luftkvalitet

Utskriftsvänlig versionUtskriftsvänlig version


       Illustration: Lars-Erik Håkansson

Enbart förekomsten av partiklar i luften beräknades år 2005 ge upphov till drygt 450 000 förtida dödsfall i EU. Det är ungefär tio gånger fler dödsfall än vad som orsakas av bilolyckor. I Sveriges beräknas luftföroreningarna ge upphov till cirka 4000 förtida dödsfall årligen. 

Halterna hälsoskadliga luftföroreningar i Europa är generellt på väg nedåt i takt med att förbränningsanläggningar och fordon får bättre rening och bränslekvaliteterna förbättras.

Fortfarande är dock halterna av många föroreningar höga och skadorna på vår hälsa omfattande - sannolikt mer omfattande än vad vi tidigare haft klart för oss. På sina håll kan dessutom trenden fortfarande vara negativ. Det gäller särskilt i miljöer där vägtrafiken, särskilt dieseldrivna fordon, expanderar kraftigt.

Enligt den Europiska miljöbyrån (EEA) utsätts mer än 90 procent av befolkningen som bor i städer i EU för halter av partiklar (PM2,5) och ozon som är högre än Världshälsoorganisationens riktvärden. Siffrorna gäller situationen 2010.

Effekterna av att inandas giftiga ämnen kan ta sig många olika uttryck - allt från lätta obehagskänslor till för tidig död. Särskilt utsatta grupper är barn, äldre, astmatiker och personer med hjärt- och kärlsjukdomar. Det är också en mycket stor variation i känslighet mellan olika individer.

 


       Illustration: Lars-Erik Håkannsson

Riktvärden och gränsvärden

För att reglera tillåtna halter av föroreningar i luften finns ett antal rikt- och gränsvärden.

Med riktvärden avses rekommendationer, som inte är bindande, t.ex. Världshälsoorganisationens (WHO)s riktvärden. Dessa är satta på nivåer som ska skydda människors hälsa.

Gränsvärden är bindande värden som inte får överskridas. Eftersom värdena är tvingande tas det hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna när värdena bestäms. EU antog 1996 ett ramdirektiv om luftkvalitet, till vilket är knutet dotterdirektiv med gränsvärden (se faktaruta).

För vissa ämnen går det inte att fastställa en minsta dos under vilken effekter inte uppstår. Istället för gräns- och riktvärden används då en medicinsk lågrisknivå. Den kan t.ex. innebära att risken att få cancer ska vara högst 1 på 100 000 för en individ som exponeras för den aktuella halten under hela sin livstid.

 


       Foto: Ian Broyles CC BY-NC-SA

Många föroreningar - små partiklar skadligast

Förorenad luft är inte någon enhetlig företeelse. Den består nästan alltid av en blandning av många olika ämnen, mer eller mindre giftiga. I vissa fall kan de förstärka varandras skadeverkan. Till exempel kan svaveldioxid påverka lungvävnaden så att cancerframkallande ämnen lättare kan tränga in i lungcellerna.

De från hälsosynpunkt viktigaste luftföroreningarna i utomhusmiljön är partiklar och ozon. På sina håll är även kvävedioxid, svaveldioxid och flyktiga organiska ämnen (kolväten) betydelsefulla.

Enbart förekomsten av partiklar i luften beräknas förkorta den genomsnittliga medellivslängden i Europa med åtta månader, vilket är mer än t.ex. effekten av bilolyckor.

 

Läs mer - andra webbplatser:

» Miljömålet Frisk luft (Naturvårdsverket)

» Miljömålet Frisk luft (Miljömålsportalen)

Fakta: EUs ramdirektiv

EU antog 1996 ett ramdirektiv (96/62/EC) som bl.a. stadgar hur föroreningarna ska mätas och att information om mätresultaten ska vara tillgängliga för allmänheten.

Ramdirektivet kompletterades sedan med fyra dotterdirektiv med gränsvärden (bindande) för svaveldioxid, kvävedioxid, partiklar (PM10), bly, bensen och kolmonoxid. Riktvärden finns för ozon, polyaromatiska kolväten (PAH) och en rad tungmetaller.

Ramdirektivet säger inget om hur gräns- och riktvärden ska uppnås, det får avgöras av respektive medlemsland. Däremot finns det krav på att åtgärdsplaner ska upprättas om normerna inte uppfylls.

Uppställda gränsvärden är minimi-normer. Det betyder att de medlemsländer som så önskar kan införa strängare normer.

2008 antog EU ett nytt luftkvalitetsdirektiv (2008/50/EC) i vilket ramdirektivet och  dotterdirektiven slås samman. Samtidigt infördes ett nytt gränsvärde för de minsta partikarna (PM2.5), ochvissal försvagningar av redan existerande lagstiftning genomfördes.

Flera av EU:s gränsvärden, särskilt de för partiklar, är betydligt svagare än Världshälsoorganisationens riktvärden för skydd av människors hälsa.