Uppvärmning pågår

Det råder en bred enighet bland klimatforskare - och nu även bland beslutsfattare - att människans utsläpp av växthusgaser påverkar jordens strålningsbalans.

Klimatet har varierat kraftigt under årmiljonernas lopp. Istider och värmeperioder har med viss regelbundenhet avlöst varandra. Det kommer att bli varmare och vi bygger mer och mer kunskap om hur stor klimatpåverkan kommer att bli och om var den kommer att vara störst.

De vetenskapliga aspekterna av klimatfrågan har beskrivits i fem stora utvärderingsrapporter av den internationella forskarpanelen IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change). Den sjätte rapporten planeras att bli klar under 2021 och 2022.

I den tredje rapporten (2001), sade panelen att det var "sannolikt" att mänsklig verksamhet låg bakom de trender som observerats runt om i världen. "Sannolikt" enligt IPCC:s terminologi betyder mellan 66 och 90 procents sannolikhet.

I den fjärde rapporten (2007) konstaterar panelen, att de med minst 90 procents säkerhet ("mycket sannolikt") kan säga att det är mänskliga utsläpp av växthusgaser och inte naturliga variationer, som orsakar den globala uppvärmningen.

I den femte rapporten (2013), anger panelen att "det är ytterst sannolikt att mänsklig påverkan har varit den dominerande orsaken till den globala uppvärmningen", vilket innebär att de har höjt graden av visshet till 95 procent.

Den globala temperaturen vid jordytan i relation till medeltemperaturen 1951-1980. De tio varmaste åren av de 136 åren med mätdata har alla inträffat sedan 2000, med undantag för 1998. Källa: NASA / GISS

IPCC har detta att säga om utvecklingen hittills:

• Den globala medeltemperaturen har stigit med 0,85°C under perioden 1880 till 2012. Var och ett av de senaste tre decennierna har varit successivt varmare vid jordytan än något av de föregående årtiondena sedan 1850.
• Av den mänskliga påverkan på klimatet står koldioxidutsläppen för den största andelen. Utsläpp av koldioxid uppstår vid förbränning av fossila bränslen, i synnerhet kol och olja, men även vid förändrad markanvändning. Nivån av koldioxid i atmosfären har ökat med drygt 40 procent sedan mitten av artonhundratalet (från ca 280 ppm i 1850 till 391 ppm 2011).
• Under samma period har halterna av andra växthusgaser (metan och lustgas) också ökat, som ett resultat av mänskliga verksamheter, i synnerhet jordbruk och ändrad markanvändning. Dagens koncentrationer av koldioxid, metan och dikväveoxid i atmosfären motsvarar nivåer som är utan motstycke åtminstone de senaste 800 000 åren.
• Den sammantagna strålningsdrivningen från alla mänskliga utsläpp av växthusgaser (CO₂, CH₄, N₂O och halogenkolväten) för 2011 jämfört med 1750 är 3,00 W/m². Bidraget från enbart CO₂ var 1,82 W/m².
• Det finns också utsläpp från mänsklig verksamhet som sänker temperaturen på jordens yta och motverkar en del av uppvärmningen, såsom svavelpartiklar, som produceras genom att bränna kol och olja. Dessa beräknas ge en total kyleffekt motsvarande -0,9 W/m². Även om det idag finns mer kunskap om det här fenomenet, råder det fortfarande en viss osäkerhet om de exakta klimateffekterna av dessa partiklar.
• Den kombinerade effekten av den ökade koncentrationen av växthusgaser, partiklar och förändringen av jordytans albedo mellan 1750 och 2011 innebär en nettotillförsel av värme motsvarande 2,29 W/m²(1,13–3,33) vid jordytan.
• Under de senaste två decennierna har Grönlands och Antarktis inlandsisar förlorat i massa, glaciärer världen över har krympt och den arktiska havsisen och utbredningen av snö på norra halvklotet under vårarna har fortsatt att minska i omfattning.
• Mellan 1901 och 2010 har världshaven stigit med 19 centimeter. Denna ökning beror dels på att havsvatten expanderar som en följd av uppvärmningen av haven och dels på grund av smältande glaciärer.
• Det finns en hög grad osäkerhet vad gäller klimatförändringarnas påverkan på nederbörden, men mätningar visar att nederbörden har ökat signifikant på mellanbreddgraderna av norra halvklotet sedan 1951.
• Vissa extrema väderhändelser har blivit vanligare, medan andra har blivit mindre vanliga. Som exempel kan nämnas en minskning av antalet kalla vinternätter och dagar med frost på land, samtidigt har antalet varma sommardagar och varma sommarnätter ökat. Frekvensen och intensiteten av kraftiga regn har också ökat i tempererade och i fuktiga tropiska områden.

Mer information

Se våra förslag på svenska klimatlänkar och lästips.

För mer informaion (på engelska) besök klimatsidorna på vår webbplats www.airclim.org